bara att åka hemifrån kl 20.30 igår kväll för att ha vfu kändes stört. att helt genomtrött sitta på bussen påväg hem imorse kl 8 tillsammans med pigga och fräsha människor var ju ännu mer vrickat. men jag överlevde natten, det var en lugn och lång natt men timmarna gick ändå väldigt fort. jag som inte är van vid detta hade ju såklart inget med mig för sysselsättning. men mina kollegor virkade och stickade. jag läste mest skvaller. jag hade absolut inte ron att våga vila. alltså lägga mig ner och blunda. man vill ju inte somna. mellan kl 03 -04.30 var det rätt tungt. kl 04 skulle en tjej få antibiotika så där hade vi en tid att hålla reda på, när det var fixat och klart gjorde jag som de andra. blundade en stund. men det gick inte så bra att vila för jag hade piggnat till. tidigt på morgon skulle prover tas men då var det du gör, jag tittar som gällde för min del. det var ju ett tag sedan sist som jag tog blodprover och göra det nu, för första gången denna vfu med hur grusiga ögon som helst??? näfan, jag tror inte det va.
kl 07.30 sa vi godnatt och jag gick till bussen. väl hemma kunde jag inte somna men gjorde det väl av ren utmattning till slut. när kl ringde 12.30 ville jag skjuta mig själv. aldrig mera jobba natt har jag tänkt flertalet gånger när jag var som mest nyvaken. nu har jag fått i mig lite kaffe och smörgås och funderar på om man ska göra något vettigt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar