har idag jobbat hela 6 år på mitt jobb, iallafall inom samma företag. ska jag skratta eller gråta?? jag ska iallafall gå vidare. imorgon ska jag till en studievägledare för att få någon slags dom. jag ska börja plugga, men det kommer inte bli lätt. jag kommer gråta när jag går därifrån säkert för att livet känns hopplöst.
men alla peppar mig på sina sätt och det känns ju jävligt bra. är både spänd förväntansfull och ångerfull över morgondagens möte. fyfan.
sen börjar dansen. massa nya barn och ungdomar den här terminen. det ska bli roligt. hoppas dom är snälla, roliga, härliga.
den här dagen har varit i oturens tecken men snabbfikan med helena var mycket trevlig och välbehövlig.
nu vill jag helst sova. få sova ut. det var längesedan jag sov känns det som.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
är nyfiken!
ja, det är jobbigt att ha den där känslan i kroppen att den vill ha sömn men man har inte tid - känner igen det...
puss!
Skicka en kommentar